Dylan har nu hunnit bli hela 8 månader och är en riktigt härlig liten kille.

Det är sällan gråt, det brukar komma när han är trött, är hungrig eller vi råkar skrämma honom.

Pratar på en massa och allra helst så fort Slayer kommer i närheten, då blir han helt till sig och skrattar när han klappar/rycker i henne.

Han är alltid med, följer efter oss i sin gåstol och är snabbt inne i skåpen så fort vi öppnar dem.

Kökslådorna drar han ut själv och spanar ner för att sedan försöka plocka ur något.

Han sitter själv men vi måste sitta med då han slänger sig bakåt lite då och då, har inget intresse av att försöka åla eller krypa fram.

Håller vi han i händerna står han upp, flinar och blir stel som en pinne i kroppen.

Äter mat 1-2 ggr om dagen annars är det ersättning som gäller, välling har inte varit någon hit än så länge så nästa steg blir kanske att blanda 50/50 med ersättning.

Han är 71,5 cm, väger 9,1kg och är därmed både längre och tyngre än Elliott i samma ålder.

Sover ca 3-4 ggr om dagen varav en långsovning på några timmar och äter en gång på natten.

En tand har spruckit igenom på sidan och en till är på gång på andra sidan.

 

Vid den här tiden med Elliott så hade han ålat sen 3,5 månader, satt vid 5 mån och kröp vid 6 månader.

När han var 8 mån så stod han upp och började röra sig framåt längs möbler och bord.

Jag har ingen brådska med Dylans framsteg även om det faktiskt är väldigt skönt ner dem kryper själv och kan ta sig fram helt själv utan en stol eller dyl.

Nu får jag ha en bebis liiiite längre eftersom man får bära honom.