Vi har nu gått in i en ny fas i Elliotts liv.

Jag tror han har gått in i en tidig 3-års trotts med stark vilja.

Hela tiden, dagen lång ska han sätta oss på prov.

Se hur långt tålamod vi har, hur mycket vi tolererar och orkar.

 

Han har en otroligt envis mor med en lång stubin och tålamod, så mig vinner han inte över.

Jag ska erkänna att det tar på krafterna, men man får hitta sina stunder då man får ladda om igen.

 

Sen har vi den här Jag-kan-ALLT-själv-och-behöver-INGEN-hjälp delen.

Det är jätte bra att han försöker sig på allt själv, men det är så mycket som han inte kan ännu och det gör honom så arg och frustrerad, det har jag full förståelse för då jag än idag är likadan.

Det är bara synd att han inte inser sina begränsningar och frågar om hjälp.

Förut frågade han alltid om hjälp när han inte kunde mer, men det är väldigt sällan nu för tiden.

 

Min lilla kille har blivit så stor och jag förstår inte vart tiden tar vägen.

Det är så sjukt vad man uppskattar alla delar i livet.

Nyfödd, bebis, litet barn.

Alla åldrar har sin charm och jag ser fram emot alla år som kommer med min älskade maräng.