Mamma:
Du kan känna livmoderns högsta topp ca 15 cm ovanför din navel och ditt totala fundusmått är ungefär 32-35 cm.
Många kvinnor känner sig lättirriterade nu.
Bebisen trycker överallt, det är svårt att sitta, stå och sova.
Nu är det viktigt hur du står och ligger.
Du kanske känner kraftiga förvärkar nu, när du märker att magen plötsligt drar sig samman och blir stenhård.
En del förvärkar kan kännas så pass smärtsamma att du tror att förlossningen har börjat.
Är du tveksam, så ring alltid och rådgör med förlossningsavdelningen.
Förvärkarna beror på att livmodern tränar inför förlossningen.
Passa på att träna dig du med, andras dig igenom smärtan och däremellan slappnar du av.
En del kvinnor får små röda värmeutslag på kroppen, ofta under brösten, i armhålorna och ljumskarna.
Det beror på den ändrade hormonbalansen.

Bebis:
Nu vägen bebisen ca 2,5 kg och är ca 45 cm lång.
Variationerna är dock stora - en del barn är inte större än så här när de föds, andra väger 2 kg mer!
Barnet flyttar på sig, blinkar, kissar, sväljer fostervätska och kan även hicka ibland.
Det känner du igen som ett litet tickande i magen.
Barnets hud har ett tjockt lager fosterfett, vernix, som skydd mot fostervattnet.
En normal navelsträng är ca 50 cm lång och tjock som en tumme.

Partner:
Hur tar ni er till BB?
Kolla alternativa färdvägar om ni måste ge er av i rusningstrafik.
Förbered barnvakt om ni behöver passning hemma.


Det känns verkligen som att bebisen är överallt, ofta när jag planerat att göra något så ligger den steget före och gör det svårare för mig.
Framförallt om jag måste böja mig ner för att göra något så ligger det en rumpa i vägen och pressar.
Bebisen tycker nog det är väldigt roligt att leka med urinblåsan också, det är ofta det hugger till.
Det känns som den ligger och använder den som en boxningssäck, skitunge!
Har testat att andas genom några förvärkar, men efter ett tag har jag lessnat och skiter i det.
När det väl gäller tror jag verkligen inte att jag kommer skita i det, men det blir ingen action utan smärtan!
Värmeutslag har jag inte hittat några ännu, har inte letat heller men jag har inte märkt av några iaf.
Jag känner mig som en riktig valross nu för tiden, tung som fan och jag blir anfådd för ingenting.
Att gå upp för dom här trapporna är som att springa 5 mil och ibland blir jag andfådd av att sitta, haha!
Att ta sig upp ur sängen blir bara svårare och svårare och då är det ett tag kvar, och tyngre kommer det bli.