Helt underbart att äntligen få se bebisen!
Helt klart det bästa som hänt mig, förutom att jag träffade Dennis.
Det var full fart där inne, den hickade lite och rörde sig och sparkade som en tok, så jävla gulligt.

Hon gick igenom hela bebisen, visade hjärnan, hjärtat, urinblåsa (där man såg att det fanns fostervatten som den svalt) osv.
Ord kan inte beskriva hur glad jag var där inne, kände att jag log hela undersökningen och känslan kom att nu är det verkligen på riktigt.
Vår älskade lilla bebis :)

Hon visade ansiktet framifrån men eftersom huden är så genomskilnig så såg man mest skelettet, jag skymtade ändå den lilla näsan och munnen.
Man ser även revbenen på den översta bilden om man kollar noga och på den andra bilden ser man handen och ett finger som går mot hakan, en grubblare kanske.

Tycker det gick alldeles för fort, jag ville ligga kvar ännu längre och bara kolla, då var jag ändå där i 30 min.
Som jag skrivit innan så var vi nyfiken på kön om man fick kolla, hon sa att om mamman verkligen vill veta så kan dom inte neka, så det var ett plus.
Hon tyckte iaf att det såg ut som en liten pojke, men kunde inte garantera något så vi får se vad det blir när den föds, eller kolla efter "tecken" som ska kunna ge en hint om vad det är, ex. en mörk sträng på magen, hjärtljud och form på magen.

Jag blev framflyttad två dagar också, så nu är BF 25 feb.
Gud vad jag längtar, vill hålla den i min famn nu!