Förlossningen

 
 
Man tar sig inte direkt tiden att sitta vid datorn längre, men jag ska försöka bli bättre framöver när allt börjar falla på plats här hemma då det är roligt att titta tillbaka på.
Nu tänkte jag iaf ta och dela med mig av förlossningen.
Är ni känslig för blod, slem mm så kan ni sluta läsa här.
Vill ni läsa om Elliotts förlossning hittar ni den HÄR.
 
04:10
Jag kliver upp för att gå på toa, upptäcker att slemproppen börjar lossna.
Får ut klumpar av slem med lite blodstrimmor i.
Tar fram en binda som jag tänkte att resten kunde hamna i om det skulle bli mer under natten.
På väg för att hämta den upptäcker jag att det kommer mer "kiss".
Skyndar tillbaka till toan och märker att det inte vill ta slut, känner sedan att det inte ens kommer från urinröret.
Min första tanke när jag förstår att vattnet gått är "helvete, nu får jag inte bada på förlossningen".
Tar en bebisblöja och går in till sovrummet för att hämta mobilen och ringa förlossningen, då vaknar Dennis och kliver upp.
Värkarna börjar.
 
04:30
Ringer och vi är välkommen in för att visa upp blöjan för en bedömning.
Jag ringer till mamma och berättar att hon får komma in och fortsätta sova här.
Vi packar det sista i våran väska medan vi väntar på mamma, sedan kunde vi inte riktigt sluta prata så vi stod i hallen ett tag innan vi kom iväg.
 
06:03
Vi får gå in på ett rum där barnmorskan tar min blöja och jag får en ny, hon undersöker mig, jag har öppnat mig 3 cm, cervix är utplånad och värkarna har blivit kraftigare.
Har 3-4 värkar på 10 min.
Får gå in till dagrummet så skulle hon kolla till mig efter en stund för att se om det hänt något.
Efter ca 20 min har värkarna blivit så kraftig så jag känner att andningen inte riktigt räcker till så Dennis får hämta en barnmorska som visar oss till vårat rum för att byta om.
Hon önskar oss lycka till då hennes skift är slut, då säger jag att vi får väl se om det blir ett augustibarn eller septemberbarn.
Hon skrattar till och undrar hur länge jag hade tänkt vara där och säger att du har fått barn innan jag är tillbaka halv två.
Minns att jag kände mig som ett frågetecken, för det lät helt absurt att det skulle gå så fort.
 
07:20
Jag ber om lustgas och ordagrant kastar mig över den, den slår till på en gång och jag börjar fnissa och tycker verkligen att Dennis borde prova.
Ny barnmorska kommer och ska undersöka mig igen, är nu öppen 5 cm.
 
08:02
Barnmorsan gör en ny undersökning och jag är nu öppen 7cm.
 
08:30
Jag känner att det börjar trycka på lite och hamnar i min egna bubbla och stänger helt av omvärlden för att fokusera på att slappna av och andas igenom dem.
Tillslut känner jag att nu kommer snart bebisen och ber Dennis ringa på barnmorskan.
 
09:05
Barnmorskan undersöker mig igen och jag är nu öppen 10 cm men får andas lite till i väntan på resten av sköterskorna som ska vara med.
Dylans hjärtljud sjunker och pendlar mellan 80-100 slag/min och jouren tillkallas.
 
09:10
Jag får äntligen börja krysta.
Tycker det känns lite tight och mitt upp i allt säger jag "ursäkta, ursäkta. Sist klippte ni mig och jag vill gärna inte spricka nu så ni kanske ska klippa för jag spricker snart".
 
09:12
Dylans hjärtljud har inte förbättras och ligger under 100 slag/min så dem beslutar att sugklocka måste användas för att få ut barnet fort.
 
09:14
De börjar använda sugklockan.
 
09:18
Efter 3 krystningar / 3 dragningar så kommer bebisen ut och läggs på min mage, hjärtljuden hämtar upp sig och han skriker så jag får honom på bröstet.
Fick en liten bristning på insidan som dem syr ihop med något stygn.
 
Ännu en gång fick jag en väldigt bra barnmorska och jag är så nöjd över förlossningen.
Otroligt bra bemötande, dem lyssnade på mig, hade stenkoll på mitt önskemål och koll på att jag ville ha extra hjälp med amningen denna gång då det sket sig totalt med Elliott.
Jag var betydligt piggare efter denna gång och kunde sitta på en gång, det tog typ en vecka med Elliott.
 
Vi bestämde att vi ville hem på en gång och fick vänta på barnläkaren.
Efter x antal timmar kommer hon då dem hade haft fullt upp på akuten, Dylan blev godkänd och vi får äntligen åka hem.
Den känslan var så skön, att få sova i sin egen säng och vi kunde andas ut ordentligt.
 
När jag skulle få Elliott så tog det ett bra tag innan han väl kom så jag hade hunnit med att säga en massa roliga saker till Dennis.
Den här gången hade jag hunnit med en sak som Dennis och barnmorskan hade skrattat åt (jag minns inte detta).
Hennes telefon började ringa men hon var upptagen så hon lät det ringa och då hinner jag snappa upp det och säger till henne "Du, jag kan ta det där eftersom du är upptagen".
Då hade hon sagt att jag nog var minst lika upptagen med mitt.
 
 
 

Snart färdigbakad

 
 
Idag är det prick 1 vecka kvar till bebisen är beräknad, det betyder också att vi är i v.40 idag.
Jag drömde häromdagen att vi födde på BF+13 så det ska bli spännande att se hur väl det stämmer.
Annars har jag fått för mig att denna bebis kommer komma BF+7 eller 10, bara en magkänsla sådär.
Elliott kom dagen innan BF, så blir roligt att se hur det kommer skilja på det.
 
Hur mår jag då, det är rätt bra även om listan med "dåligt" är något längre.
-Det känns att vi är i sluttampen nu, jag är så djuriskt trött från morgon till kväll.
-Vila om dagarna räcker inte utan nu sover jag ett tag mitt på dagen.
Jag har absolut inte samma ork att fara runt som en tornado och det är så mycket jag vill göra, men ibland får man ta ett steg tillbaka och inse sina gräser.
-Fogarna har börjar krångla igen, när jag ska kliva upp ur sängen kluckar det ofta till i höften, det gör inte ont utan det känns bara skumt men vet ej om det påverkar främre fogen.
Det är tungt, väldigt väldigt tungt och jag känner mig verkligen som en flodhäst när jag ska göra saker.
-Sen ca två dagar tillbaka har jag börjat mått illa av tanken på mat, det liksom växer i munnen så det har slutat med att jag ätit typ kräm, dvs socker med smak!
Jag gillar egentligen inte kräm för det är så sjukt sött, men det känns lätt och "fräscht" att äta.
-Mina svullna fötter har svällt upp ännu mer, jag kan fortfarande klämma på mig mina sneakers med det gör så ont!
-Mina händer har också samlat på sig vätska och fingrarna ser numer ut som bratwurstkorvar.
Trycket från vätskan gör att att det pressar på och fingrarna värker och när jag böjer dem gör det som ondast.
-Halsbränna har jag fått ha ganska länge nu, spelar ingen roll om jag äter kryddstark mat eller ej.
-Förvärkar har jag haft i ca 4 veckor, men det är typ en dag i veckan sen dör det ut till nästa vecka kommer, någon vecka har jag haft 2 dagar men med någon dags mellanrum.
Jag tror det kan vara lite ansträngningsvärkar då jag har haft sånt tempo med saker här hemma.
Den här sista veckan så har jag inte gjort ett knop här hemma, så dem värkarna har jag svårt att tro att det är ansträngning, men tror inte alls att något är på g heller för den delen.
-Jag har inte samma tålamod längre när det gäller det mesta, där tror jag tröttheten spelar in ganska mycket.
-Jag mår bra annars, har ett bra humör och än så länge är jag inte less och det hoppas jag håller i sig.
Jag tror att så länge man inte stirrar sig blind på BF (då det ändå bara är en riktlinje) så blir det lättare.
 
I genomsnitt väger ett barn i den här veckan ca 3,6 kg. 
Barnet är ca 51 cm lång, men det finns stora individuella skillnader.
 
 v.40 (39+0)
 
 

Tiden rinner ut om två veckor

 
 
Hej Tisdag och hej ny vecka.
Nu är vi i v.39 så det är inte alltför långt kvar, två veckor för att vara ganska precis.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var jag till barnmorskan igår, så jag passade på att kolla upp vilket datum jag skulle bli igångsatt om jag gick över tiden.
Det är olika i alla kommuner och här så var det 15 dagar om min huvudräkning stämmer.
Så, om jag har bra med fostervatten och inget annat visar sig så är det den 18 september som gäller.
Från 3 till 18 känns ganska långt, men den som väntar på något gott sägs det.
 
Allt gick iaf bra på besöket.
Järn, blodsocker och blodtryck var bra som vanligt, vågen gjorde mig inte heller besviken så det känns skönt.
En sammanställning av graviditeten gjordes och om jag hade något speciellt önskemål inför förlossningen skulle skrivas.
Tror jag hade ett eller två när jag väntade Elliott och denna gång hade jag ett, så tar jag resten som det kommer.
Det ska bli så himla roligt och spännande med en till förlossning, jag ser verkligen fram emot den.
Nog för att den förra tog tid, men allt flöt på bra, jag hade bra barnmorskor och är bara nöjd!
Jag hade inget besök i denna vecka med Elliott då barnmorskan var på semester, så ni får de två senaste med den här bebisen istället.
 
D i magen v.39
SF: 36 cm
Hjärtslag: 142 slag/min
Fixerad: Ja, fortfarande.
 
D i magen v.37
SF: 35 cm.
Hjärtslag: 140 slag/min.
Fixerad: Ja.
 
 Magen v.39 (38+0)
 

Jag är vaken

 
 
Vilken natt detta blev hörrni, inte alls som jag tänkt.
Som sist så tog jag två alvedon och kröp ner i sängen, så värkarna skulle dämpas och jag skulle bli trött och somna gott.
Nog blev jag trött av alvedonen, men värkarna ville inte alls ge med sig i första taget.
Halv tre kollade jag sista gången på klockan, jag var så sinnessjukt trött och hade slumrat till någon gång då och då men vaknade till så fort det kom en ny värk.
Till slut fick jag också somna med undantag för två toabesök, sen vaknade jag av att Elliott kastade pappersflygplan på mig imorse.
 
Kände mig som en zombie när jag klev upp och kunde knappt hålla ögonen öppna.
Trots det så följde jag med Dennis ner på stan en snabbis, han skulle hämta ut ett paket innan han började jobba  så jag passade på att köpa det den där filten och det som behövdes på apoteket.
Tröck i mig lite lunch sen la jag mig för att sova och har sovit ett bra tag.
Känns fortfarande som att jag skulle kunna sova för natten, men ska hålla mina blå öppen till ikväll när Dennis kommer hem.
 
Lyckades hitta en liten chokladbit i skafferiet och satt på en kopp kaffe som jag ska ta och dricka.
Så hoppas jag på en liten sockerkick och extra energi som räcker kvällen ut.
Har väldigt svaga värkar idag, så en kvälls vila från dem skulle inte skada.
Nu kanske många tycker att jag inte ska "klaga" då det är värkar man väntar på och att det är utmattande är inget att sticka under stolen med.
MEN, jag har ingen som helst panik att få ut den här bebisen utan jag kan gärna ta någon vecka till att vila upp mig lite mer faktiskt.
 
 
 

Världens snabbaste dag

 
 
Den här dagen har varit helt galen, tyckte den bara hann att börja så är den nästan slut.
Jag har å andra sidan fått en del saker gjord, men så här snabbt!?
Dammsugningen, dammtorkandet och packningen av bebisens väska blev gjort.
Så det känns väldigt skönt.
Har nog bara sju saker kvar på min to-do list som hänger på kylen, några saker mer viktig än andra.
 
Jag har även gått med förvärkar hela dagen lång, från det att jag vaknade och de är fortfarande igång.
Sist jag hade förvärkar var nog förra veckan, då vart de väldigt intensiv mot kvällen och de sista jag minns andades jag mig igenom.
När det var dags för sängen tog jag två alvedon och la mig, ca 45 min senare så somnade jag och vaknade upp till en dag utan värkar och så har det varit tills idag.
Vi får väl se om jag får gå med förvärkar i tre veckor eller om den lilla behagar att titta ut tidigare.
Min mor är säker på att han kommer tidigare, men jag är inte lika säker.
Ställer fortfarande in mig på att gå över tiden (BF+14-15, inte förns då räknas det som man gått över tiden) för att man inte ska behöva bli besviken, dock hoppas jag att kroppen sätter igång själv så jag inte behöver bli igångsatt.
Nu ska jag inte svamla på mer.
 
 
Dagens kvällsfika består av dessa godingar.
 
 

Att packa en BB-väska

 
 
Idag tänkte jag ta det relativt lugnt, tror jag.
Dammsuga, dammtorka och packa lite.
Jag kanske även lyckas få fingrarna ur och plockar lite smått i hallen och bakom dörren i sovrummet.
Nej, jag har ännu inte lyckats ta tag i det.
 
Imorse satt jag igång att packa bebisens väska och jag kan inte minnas vad vi hade sist.
Det känns som det är lika bra att ha väskorna klar, så slipper man tänka mer på det.
Det nödvändigaste tror jag är packat, en ny filt ska inhandlas på fredag.
Sen är det våran väska kvar, vad fasen ska vi ta med!?
Planen är att vi ska åka hem när bebisen är ute, så länge han inte kommer sent på kvällen eller natten för då stannar vi en natt på patienthotellet.
Jag är värdelös på att packa, lyckas alltid packa på tok för mycket och tar ofta med onödiga saker.
Å andra sidan är det väl bättre med för mycket än för lite, men vill gärna ha med något litet åt oss.
Nåväl, det löser sig.
Jag kommer väl packa om den flera gånger, även om jag har en lista som jag kan stryka från så kommer jag nog dubbelkolla så allt faktiskt är med.
 
Här är det som vi tar med till bebisen iaf, ser ni att det saknas något?
 
 
Blivande filten som är helt sinnessjukt mjuk.
 
 

Ännu en ny tisdag

 
 
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag för det är v.38 idag,
Hurra! Hurra! Hurra!
Ja, ungefär så känns det.
 
Det är 21 dagar, eller 3 veckor kvar till BF.
Dagarna rusar förbi, men på samma gång känns målet rätt långt bort.
Jag lyckas sysselsätta mig på dagarna och tycker det är rätt skönt att bara ta det lugnt här hemma.
Njuter för mig sjäv och pysslar på med diverse saker varje dag.
Jag trivs helt enkelt!
 
Barnet väger drygt 3 kg och är omkring 49 cm lång.
 
 
V.38 (37+0) och en vecka kvar till nästa besök hos BM.
 
 

New in

 
 
För några dagar sedan plockade vi fram bebiskläder i strl 50/56 som skulle tvättas.
Som jag minns det hade vi huuuur mycket kläder som helst, men icke.
Vi hade väldigt lite insåg jag och kom då på att vi fick låna en massa kläder från min kusin efter hennes barn.
Så påfyllnad av kläder var ett måste.
 
Den senaste tiden har jag inte alls känt något behov eller sug av att gå på stan, så det hela kändes bara jobbigt.
Det var lika bra att ta tjuren vid hornen, så idag efter lunch skjutsade Dennis ner mig på stan medan han och Elliott åkte iväg på andra ärenden.
Efter att ha gått i fyra butiker så lyckades jag hitta lite kläder som jag gillade.
Favoritplagget var från newbie, en jättefin heldress som jag föll för direkt.
Även två par byxor blev stora favoriter, ena paret är med på kortet där nere och det andra paret var ett par mörkgråa i typ haremsmodell som ser ut att vara tokmysig.
 
 
Ni får ursäkta det dåliga ljuset, fick fota inne på toan då det är så mörkt ute nu på kvällarna.
 
 

Det rullar på

 
 
Idag är vi inne i v.37 och från den här veckan tog vi kort varje vecka med Elliott.
Vilket även kommer göras denna gång, allt för att det ska se likadant ut i deras fotoalbum.
Har inte så mycket mer att skriva då det mesta kom med i inlägget från barnmorskan.
 
Den här veckan passade jag på att göra en jämförelsebild också.
Tror det var några veckor sen jag sist gjorde det.
Nu betraktas barnet som fullgånget och är färdig att födas fram till v.42.
Han väger knappt 3 kg och är ca 48 cm lång.
 
 
 
Som lite variation så får ni en bild på magen från andra hållet.
 
 

Barnmorskan

 
 
Imorse, eller klockan 11 hade vi tid hos barnmorskan igen.
Blodtryck var toppen, järnvärde var toppen och blodsocker var toppen.
Så där finns inget att klaga på.
Bebisen är nu fixerad, så det är inte konstigt att jag har sånt tryck ner.
Det har bokstavligt talat känts som jag haft ett huvud mellan benen tillsammans med hemsk foglossning, den blir bara värre nu.
 
D i magen.
SF: 35 cm (+1cm sen sist).
Hjärtslag: 140 slag/min.
Fixerad: Ja.
 
Elliott i magen.
SF: 36-37 (hade väldigt tätt mellan dessa besök och vet inte vilket som är rätt vecka).
Hjärtslag: 144 slag/min på båda besöken.
Fixerad: Nej, på båda besöken.
 
Måendemässigt (är det ens ett ord?) så är det ganska bra med mig.
Är så himla trött nu om dagarna, så det är verkligen dags för ett powernap om dagen från och med nu.
Sover dåligt på nätterna, kisspauser i ett och känner mig allt annat än utvilad på morgonen.
Som jag skrivit tidigare så håller foglossningen i sig, den har dessutom blivit värre nu sen senaste veckan, ca.
Jag får extremt ont när jag suttit en liten stund, är stel som satan i hela bäckenet, står/går jag omkring så får blir jag extremt trött i ryggen och även där får jag väldigt ont.
Att vända sig i sängen är HEMSKT nu, jag som tyckte det var illa nog förut.
Jag biter mig i läppen för att det gör ont och ibland går det inte att hålla tillbaka aj-aj-aj-aaaaj, tror faktiskt inte med ord jag kan beskriva smärtan förutom att den är såå grym.
Att lägga sig i sängen och kliva upp ur sängen är ett projekt, hur jag är rör mig så känns det som allt ska gå av på mitten.
 
Ser man till smärtan så vill jag inget annat än att bebisen ska komma ut nu så det är kan få bli bättre även om jag vet att det kan ta ett tag, men hoppas på någon förbättring efter FL får man göra.
Bortser man från det ovan vill jag gärna att den ska stanna i någon vecka till.
Jag som hade hoppats och tänkt att detta inte skulle bli någon klagovägg, för det kan vara rätt tråkigt att läsa för er, men "roligt" för mig att ha nedskrivit.
Två graviditeter som har varit nästan raka motsattserna till varandra, hur fantastiskt & sjukt är inte det?
 
Ja, just det.
Idag är det 29 dagar kvar till beräknad födsel, hur galet!?
Sjukt jävla galet.
 
 
 

Det här med namn.

 
 
Att det här med namn är ett känsligt ämne har nog många upplevt.
När vi väntade Elliott så var vi rätt hemlig när det gällde namnet vi hade valt till honom.
De flesta som vi berättade namnet för hade något att säga till om, inte speciellt possitiva saker.
När han väl var ute så stämde inte alls namnet överens med det ansikte vi såg, så fort vi använde namnet så kändes det helt fel.
Dags att tänka om!
En Damien blev en Elliott, vi kom ifrån Damien och använde det inte ens som mellannamn, vilket vi hade tänkt.
Men Elliott blev helt perfekt och inget annat namn skulle passa bättre.
 
Den här gången så är vi ännu mer hemlig med namnet vi valt, om det passar återstår att se.
Ingen av oss vill egentligen veta vad andra tycker, vi vill välja själva utan att bli påverkade av förståsigpåare.
Vi vill ge vårat barn det finaste namn som vi vet, även om samma val för någon annan vore otänkbart.
Alla dessa argument som "ungen kommer ju bli mobbad" eller "men gud det rimmar ju på ******" är så uttjatade.
Mitt namn är rätt vanligt, men slapp jag undan smeknamn för det?
Rimma på Frida och gissa själv.
I slutändan så handlar det om att vi gillar namnet vi valt.
 
---
 
Över till något annat, lite sånt här roligt-att-läsa om ögonfärg och längd.
> Bruna ögon är den vanligaste färgen i världen.
   Ögonfärg styrs av flera gener som påverkar varandra och kan inte förutsägas enkelt.
> Blå ögon beror troligtvis på en mutation som uppstod för 6000-10 000 år sedan.
> Grå ögon hittar man främst i Nord- och Östeuropa.
> Grön är den ovanligaste ögonfärgen.
   Mellan 1 och 2 procent har gröna ögon.
> Att ha olika färg på ögonen (heterokromi) är mycket ovanligt.
   Skådespelerskan Kate Bosworth är ett känt exempel.
 
Att räkna ut bernets längd.
Om man vill räkna ut förväntad kroppslängd statistiskt sett kan man utgå från föräldrarna.
För flickor drar du bort 13 cm från pappans längd.
Ta längden som du får fram och lägg ihop med mammans längd, dela sedan med två.
Resultatet är flickans förväntade längd som vuxen.
 
För att räkna ut pojkars förväntade längd tar du mammans längd och lägger till 13 cm.
Lägg ihop den nya siffran med pappans faktiska längd och dela summan med två.
 
OBS!
Formeln ger en fingervisning, men det är ganska stora variationer på individnivå.
 
 
 Utfyllnadsbild, tagen ute i stugan.
 
 

Magen v.36

 
 
I tisdags trampade vi in i ytterligare en ny vecka, den här gången v.36.
Om fyra dagar så är det bara 30 dagar kvar till BF, och ca 30+14 dagar om vi går över tiden, eller när dom nu sätter igång en.
Jag har nog inte riktigt fattat att vi kommer bli tvåbarnsföräldrar inom en snar framtid, man har inte alls haft samma tid att smälta det denna gång.
Man är så upptagen med vardagen och Elliott.
Däremot så har jag verkligen njutit av denna bebis, allt bök, snurrande och sparkar.
 
Livmodern har iaf börjat träna för fullt.
I några veckor så har jag haft någon sammandragning, men nu på slutet så är det flera varje dag och har även molvärk/mensvärk någon gång om dagen.
Som vi alla (nästan) vet så kan det hålla på i veckor, så det är inte något jag är eld och lågor över.
Däremot är det väl bra att den börjar komma igång och tränar sig inför dagen.
Bebisen får gärna stanna inne ett tag till och tjocka på sig, även om det känns som att magen ska spricka när han börjar böka på, känns som det är lite trångt där inne nu.
Sen så kan bebisen mer än gärna få sluta trycka på urinblåsan eller vad fasen den håller på med, det hugger till i puppan och svider, svårt att förklara men inte är det skönt iaf.
Kroppen dubbelviker sig så fårt det hugger till, helt galet!
 
På tal om bebisen.
Han är omkring 47 cm lång och väger runt 2,6 kg.
 
 
 
 
Magens uteseende genom dessa veckor.
 
 

Barnmorskan v.34

 
 
Idag hade vi ett planerat besök hos barnmorskan, dagen innan vi går in i v.35.
Blodtryck och alla värden var jättebra, så det var än en gång skönt att höra.
Sist låg han med huvudet ner och det gjorde han även denna gång, fortfarande ruckbar.
Det kan ta lite längre tid innan de fixerar sig andra gången, sägs det.
 
D i magen v.34.
Hjärtljud: 144 slag/min.
SF: 34 cm.
 
Med Elliott i magen v.34.
Hjärtljud: 143 slag/min
SF: Finns ej dokumenterat, skit tråkigt.
 
Jag skulle ju kolla upp så alla värden var bra då jag känt mig så trött nu på slutet.
Blodsocker var bra och järnvärdet var också tip topp så inget där.
Jag har lite smått vänt på dygnet, lägger mig sent och vaknar sent, vilket gör att jag är som piggast vid 17 och det håller i sig tills jag ska sova.
Så förmodligen är det en kombination av det + att vara gravid + denna värme som gör det.
Kan tillägga att igår la jag mig tidigt och imorse klev jag upp tidigt och har faktiskt varit pigg.
Så jag kanske ska försöka komma i säng i normal tid och vända tillbaka på dygnet.
 
 

49 dagar kvar

 
 
Jodå, nu är det bara 49 dagar kvar till BF så skulle jag gå över tiden är det ca 63 dagar kvar.
Det känns så löjligt bra, nära men ändå långt bort.
Har ännu en gång laddat upp med pyssel så helt sysslolös ska jag inte behöva bli.
Så fort Dennis semester är slut ska jag göra en sista inhandling så allt jag behöver finns hemma och sedan kombinera pyssel, vila och bus med marängen (i den mån jag kan).
Tänkte flirta eller muta min bror så han kan följa med till någon rolig klätterställning och drakborgen när han är ledig så Elliott får lite roliga dagar.
 
Iaf, här kommer veckans mage, nu är vi i v.34 (33+0).
Vikten är uppe i ungefär 2,3kg och längden i 46 cm.
Och där har ni den, den äckliga lilla naveln som beslutat sig för att stå rakt ut.
Elliott är så himla fascinerad och jag är näst intill äcklad, haha.

 
Och hur mår jag då?
Bra!
Egentligen väldigt bra.
(Nu bortser jag från foglossning då den bara blir värre, så det känns onödigt att skriva mer om det).
Jag sover bra på nätterna, oftast vaknar jag som jag somnat och ibland så har jag vänt mig.
Ska jag vända mig i vaket tillstånd känns det som jag klyver puppan på mitten och hela bäckenet mosas, så helst undviker jag det.
Oftast vaknar jag två ggr om natten för att kissa, har jag druckit mycket så kan det bli upp mot fyra.
Jag får sovmorgon varje dag, oftast vaknar jag vid nio-halv tio men vid enstaka tillfällen har jag sovit ända till tio eller elva.
 
Jag har varit väldigt pigg fram till den här sommarvärmen kom, nu är jag trött på dagarna och vissa dagar är jag olidligt trött.
När jag är som tröttast kan jag lägga mig och vila två ggr om dagen.
Ska till BM nästa vecka så då ska jag kolla upp om järnvärdet har sjukit, jag var trött redan vid förra besöket och då hade jag väldigt höga värden så vi får se.
Kanske bara är graviditeten som gör det, eller så kanske jag har brist på något annat?
Nåväl, vi får se vad hon och värderna säger.
 
 

V.32

 
 
Då har vi tisdag igen, vilket betyder ny vecka för oss.
Vi trampar nu in i v.32 och nu börjar det kännas mer och mer att det är nära, även om det är ett tag kvar.
Hjärnkontoret har börjat snurra igång att vi ska dubbelkolla vagnen att vi har luft i alla däck och vart vi har mjuklift mm.
Spjälsängen står redan i lägenheten, den ska dock monteras ihop på nytt, ny huvudkudde måste köpas och sen ska bebisen få sitt egna nya bäddset så det blir lite nytt iaf.
Jag har fortfarande bara köpt ett sett till honom, det trodde jag nästan inte om mig själv.
 
Jag mår iaf bra, känner mig både trött och pigg på samma gång.
Tröttheten har å andra sidan kommit i takt med värmen, så förmodligen hänger det ihop.
Jag har börjar samla på mig lite vätska i fötterna, det märks på vissa skor att dom är lite snävare och jag får tydligare märken efter strumpor och snörningen på skor.
Foglossningen är lika jävlig som vanligt, men med lite mer vila hoppas jag att det ska bli bättre.
Ja, hoppas kan man iaf göra så ni får gärna hålla tummarna med mig.
 
 
Magen idag v.32 (31+0)
En till jämförelse i samma vecka.
Olika form på magen men i övrigt tycker jag dom ser ut att vara rätt lika i storleken.
 
---
 
Måste bara få dela med mig at denna bilden som vi också tog idag.
Elliott ville vara med på kort så jag sa att han kunde ju krama och pussa bebisen.
Sagt och gjort, så jäkla söt så man vill äta upp han!
 
 

Barnmorskan

 
 
Eftersom jag missade mitt besök i v.28 så bokade jag in ett nytt men med en annan barnmorska eftersom min är på semester.
Jag hade bra blodtryck, bra värden på blodsocker och järnvärdet var toppen som vanligt, vilket jag är så himla glad över.
Hoppas på att gå igenom en hel graviditet igen utan järntabletter.
 
D i magen v.31
SF: 31 cm
Hjärtslag: 135 slag/min
Han låg med huvudet ner idag, det finns fortfarande plats så han snurrar runt, men ett gott tecken än så länge.
Hoppas han fortsätter med det så jag slipper vändningsförsök och kejsarsnitt.
 
Elliott i magen v.29
SF: 29cm
Hjärtslag: 147 slag/min
 
 
Något annat som har gjort mig så obeskrivligt glad är att papprena hos försäkringskassan är klar, och jag har fått dom beviljad!!
Jag kan verkligen inte med ord förklara min glädje och vilken enorm lättnad detta är.
Så efter jobb lördag och söndag så går jag på 3 veckor semester och sedan får jag graviditetspenning tills bebisen kommer.
Jag slipper nu pina mig igenom arbetsdagarna med sån jävla ond foglossning så jag inte kan röra mig på kvällarna.
Och jag slipper ligga i sängen mina lediga dagar för att vila så jag ens ska orka jobba.
Så idag ska vi fira semester/sommarlov/gravpenning med bakelser till oss alla tre.
FY FAN VAD SKÖNT!!
 
 
Och en mage från idag, v31 (30+3)
Bebisen väger ca 1,6 kg och är ungefär 43 cm lång.
 
 
 

Magen v.30

 
 
Flera dagar i efterhand kommer denna uppdatering.
Redan i tisdags gick vi in i v.30 så imorgon går vi in i nästa vecka.
I denna vecka så väger lilla D ca 1400g och är ungefär 41 cm lång.
 
Bilden på morgonmagen är också någon dag gammal.
Där är jag i 29+3 och idag är det 29+6.
Jag missade vårat möte med BM i v.28 (slaskhjärna) så jag har inget att ställa mot Elliott i den veckan.
 
 
 

V.28

 
 
Med inte lika snabba steg är vi inne i v.28 och det känns riktigt skönt.
Har haft fullt upp med jobb och den här kroppen har tagit sån stryk att jag önskar mina papper blir klar snart på FK och att de kommer med bra besked.
Har skickat in papper om havandeskapspenning pga av jobbet, så om allt går som det ska får jag snart gå hem.
 
Här kommer iaf veckans mage och denna gång har jag gjort en jämförelse med Elliott i samma vecka.
Det känns verkligen som två helt olika magar, jag tycker att fram tills nu så har dom annars varit relativt lika.
Och hörrni, nu är vi nere på två siffror, det är bara 90 dagar kvar till BF.
 
 

Ny vecka.

 
 
Med stormsteg kliver vi in i v.27 idag.
Tiden har verkligen inte gått i vanligt takt, den rusar förbi och som jag skrivit tidigare så känns det som jag bara hinner gå in i en ny vecka innan det är dags för nästa.
Det känns både roligt men lite stressande, ett mellanläge vore på sin plats.
 
Ungefär såhär ser det ut i magen just nu.
Bebisen är nu ca 36 cm långt och väger ca 1 kilo.
 
Bilden är lånad från babyvarlden.se
 
 

Lite i efterhand

 
 
I tisdags gick vi in i v.26 och nu är det bara någon dag kvar till v.27.
Jag tänkte bara kasta in en bild på magen lite i efterhand för er som är intresserad.
Bilden är alltså tagen idag, v.25+5.
Nästa magbild så ska jag frsöka göra en jämförelse igen på denna bebis och med Elliott i magen.
Jag tycker det är himla roligt att se, så jag hoppas ni uppskattar det med.
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0