På senaste tid har jag börjat känna bebben sparka på och böka omkring där inne,
vilket känns jätte kul.
Missförstå mig rätt nu, men jag efterlyser fortfarande dom kraftigare sparkarna och vet att bebisen ännu inte är så stor och därför känns det inte lika väl.

Ni som känner mig vet hur otålig jag är med allt, även i detta fall med bebisen.
Jag tjatar hela tiden om jag jag vill bli större och det vill jag, men jag njuter ändå av att vara i den här storleken och att jag har möjlighet till att göra mycket utan att magen är i vägen.
Samma gällande sparkar, dom är vag och det njuter jag också av och vet att jag säkert kommer bli less på att det kommer bli en bebis med ninjasparkar som jag kommer vara less på till slut.
Det kommer ändå alltid tillbaka till den här väntan, jag är otålig och vill att allt ska hända på en gång!
Så har jag alltid varit och kommer nog alltid vara.
Det är tidernas klyscha, men allt har sin tid..