Sett från min synvinkel ska väl tilläggas.

Amning framstår ofta som så glamoröst, lätt och helt underbart.

Då kan jag ta och berätta att det är inte alltid så lätt, i början ska barnet suga så ofta som den vill suga för att få igång produktionen.

Du ska gärna väcka barnet så den får suga ofta.

Det gör också hemskt ont i någon vecka, bebisarna suger hårt så man får sår på bröstvåran som är hemsk, jag använde samma andning som under förlossningen för att det skulle kännas bättre.

Det känns som glassplitter i brösten och en stickande/brinnande känsla.

Det kan vara svårt för barnen att få rätt grepp om bröstet vilket också gör ont.

Jag använde mig av amningsnapp då det har fungerat bra för oss, det blir inte lika påfrestande för bröstet.

Elliott var ett ersättningsbarn, ett lyckligt ersättningsbarn (många, främst äldre verkar tycka så synd om dessa barn).
Jag hade sett fram emot att amma, att det skulle vara så mysigt, men..

I två månader stod jag ut med en bebis som grät hela tiden för jag inte hade tillräckligt med mat, han satt fast vid brösten.

Sköterskan på BVC (modell äldre) sa varje gång "håll ut, han får snart ett bättre sug och DÅ kommer det bli bra".

Efter 2,5 månader stod jag inte ut längre, en bebis ska inte behöva vara så ledsen över mat och jag mådde så sjukt dåligt över detta.

Vid den tidpunkten fick jag ut sammanlagt 70ml mjölk från båda brösten tillsammans.

Vi köpte hem ersättning och Elliott var så sjukt glad och njöd, vilket även jag var och ångrade att jag inte tog det beslutet tidigare, men man är inte alltför kaxig med första barnet och litar gärna på andras ord, helst dem på BVC.

När jag berättade det på BVC var det inga glada miner, men det SKET jag i.

 

Den här gången gav jag mig fan på att det skulle fungera, jag ville få en bra upplevelse och se om det var så himla underbart.
Just idag är jag lite kluven, men det återkommer vi till.

Amningen har gått bra, det vill säga att jag producerar rätt mängd mjölk till en bebis som är nöjd.

Resan dit har varit tidskrävande, tid jag egentligen har känt att jag inte haft då Elliott har fått vänta hemskt mycket på mig, för mycket kan jag tycka.

Bebisar äter olika, vissa äter klart på ca 5-10 min medans andra är klar efter kanske 30 min.

Dylan är den som tar tid på sig, det har varit ett litet stressmoment med en 3,5 åring som är sugen på att leka med mamma som det har brukat varit och inte riktigt gillat orden "du får vänta lite, Dylan måste få äta".

Till slut började han lite frustrerat och med gråten i rösten säga "nej mamma, Dylan inte äta nu".

DÄR och just då brast mitt hjärta en smula.

Ingen har sagt att det är lätt, men jag tycker inte om när mina barn hamnar i klam för så ser jag det.

Även om Dylan suger bättre på bröstet nu, det går fortare då han suger ihärdigt och släpper när han vill ha nästa (jag ammar från båda brösten när han äter).

 

Jag ville gärna fortsätta med amningen bara för att jag kunde, men på samma gång ville jag sluta.

Tänkte att jag skulle fundera i någon dag om hur jag ville göra och kom på en bra lösning som alla(?) blir glad av.

Jag "ammar" fortfarande, jag ammar ca 2-3 ggr om dagen då jag gillar närheten med Dylan, annars pumpar jag ut och ger honom min mjölk från nappflaskan.

Jag ger också någon flaska ersättning under dagen för att spara lite av min mjölk.

Jag tömmer inte brösten så ofta, så vi får se hur mängden kommer arta sig med tiden.

I dagsläget får jag ut 130-180 ml när jag pumpar.

 

-När han vaknar på morgonen lyfter jag över han till våran säng och Dennis ger han nappen medan jag går till köket och värmer ersättning eller min mjölk om det finns från gårdagen.

-Medan Dennis ger han flaskan går jag och pumpar, sedan lägger jag mig igen och vi somnar om.

-Nästa mål får han ersättning och vilar lite.

-Sedan ammar jag strax innan lunch och lägger han i gymmet eller gungan.

-Behöver han mat innan han ska långsova så får han min mjölk jag pumpade på morgonen eller ersättning (beror på hur hungrig jag tror han är då ersättningen blir mindre än det jag pumpar).

-Han sover i ca 4h så under den tiden pumpar jag och ställer i kylen.

-En flaska ersättning när han vaknar och slumrar ofta en liten stund.

-Sedan ammar jag på kvällen för närhetens skull.

-En flaska ersättning innan vi lägger han för natten.

 

Handen på hjärtat vet jag inte om vi ger han för mycket mat, men han brukar sluta när det räcker eller så trycker han i sig allt och kan istället spy lite (det har väl hänt ca 7 ggr sen han föddes).

Det är aldrig någon kaskad utan det kan handla om 1tsk eller 1msk.

Det brukar bli mellan 6-8 mål på en dag, även här beroende på när han vaknar, somnar och hur länge han sover under dagarna.

 

Nu blev det här en hel novell, vilket inte var meningen men tror jag fick ur mig det jag ville.
Alla är vi olika, men det här är vad jag känner och så här fungerar det hemma hos oss.

 

Detta är pumpen jag använder och älskar!