Imorgon är det dags för dagen vi väntat på, då ska vi äntligen få gå på ultraljud och se våran lilla skapelse.

Jag har varit väldigt nervös men förväntansfull över denna dag, det är med skräckblandad förtjusning som jag kommer gå in i rummet.

Självklart är man nervös hur bebisen faktiskt mår, det kan vara hur som helst.

Jag hoppas att det är med glädje vi åker vidare till jobb och kan andas ut.

Denna graviditet tycker jag oron har varit så himla mycket större än med Elliott.

Visst var man lite nervös då också, men jag tänkte inte alls lika mycket på vad som kunde vara fel.

Nåväl, vi kan helt enkelt summera med att jag är nervös och förväntansfull.